Måndagen den 22 oktober 2012 (HealthDay News) - En ny undersökning av gymnasieskolans spelare finner att mer än hälften av de som kände några av de vanliga symtomen på hjärnskakning under de senaste två åren rapporterade inte dem eftersom de var rädda för att bli förbjudna att spela.
Mer än hälften av de 134 utövare som undersöktes sa att de hade lärt sig mer om symtom på hjärnskakning efter att ha kommit till gymnasiet. Men även om hjärnskakning kan leda till problem som hjärtsvullnad och blödning var mindre än 40 procent oroliga för de långsiktiga effekterna av hjärnskakning.
"Den goda nyheten är att barnen uppmärksammar och har fått viss ökad kunskap, "sade undersökningsförfattaren Dr. Michael Israel, bosatt vid institutionen för barnläkare vid University of Arkansas för medicinsk vetenskap. "Men de vet också att på grund av statliga regler, om de har vissa symptom måste de gå igenom ett visst protokoll för att komma tillbaka till lek. Vissa av dem kan dölja sina symptom för att undvika att dra."
Risken för hjärnskakningar på fotbollsplanen har blivit ett stort problem både på ungdoms- och yrkesnivå. Forskare och läkare räddar för att de kan leda till långvarig hjärnskada.
Hosbildshandlingar förekommer när någonting träffar huvudet och krukorna i hjärnan. Många är mindre, men hjärnskakningar kan leda till förlust av medvetande och allvarliga medicinska tillstånd som hjärnskador och blödningar i hjärnan.
Israel sa att han var inspirerad att starta undersökningen efter att ha tjänstgjort som en läkare på plats under gymnasiet spel. En spelare "fick sin bell rung" och gick för att undersökas av idrottare. Men han ville inte att tränaren skulle veta att det var något problem. "Han visste att han inte skulle kunna gå in igen utan att gå igenom några tester", sa Israel. Spelaren visade sig vara bra efter att ha gått igenom några tester för att kontrollera hans alertness och minne. Israel skapade en online-undersökning om hjärnskakning för universitets gymnasieskolans spelare och skickade den till flera Arkansas-skolområden. Det är inte klart hur många spelare som hade chansen att ta undersökningen, men 134 svarade. Alla hade spelat fotboll i minst ett år.
Færre än 10 procent sa att en läkare eller lagtränare hade diagnostiserat dem med hjärnskakning. Men ungefär en tredjedel av fotbollsspelarna sa att de hade drabbats av hjärnskakning-liknande symtom - som huvudvärk, yrsel, förlust av balans och suddig syn - under de senaste två åren. Av dem sade mer än hälften att de inte gjorde någonting för rädsla för att tas ut av fältet.
Studiens budskap är att trots att man vet mer om hjärnskakning har många fotbollsspelare inte förändrat sitt beteende angående sin egen möjliga skador, sa Israel. Fortfarande sa han, nästan tre av fyra sa att de skulle rapportera en annan spelares hjärnskakningsliknande symtom. "De var mer benägna att rapportera en lagkamrat än dem själva," sa han.
Vad ska man göra? Israel sa att de flesta av spelarna - 85 procent - sa att de fick mest information om hjärnskakning från sina tränare. "Det måste finnas ett sätt att få den viktiga informationen till tränare," sade han.
Israels forskning ska presenteras måndag vid årsstämman för American Academy of Pediatrics (AAP) i New Orleans.
Athletic trainers kan också spela en viktig roll i hjärnskakningens medvetenhet. En annan studie som presenterades vid AAP-mötet konstaterade att Chicago-högskolorna med atletiska tränare hade mer diagnoserade hjärnskakningar och färre skador totalt, åtminstone bland sportprogram för flickor. Men färre än hälften av amerikanska gymnasier har utbildare. Det är emellertid inte klart att närvaron av utbildare är direkt relaterad till skador och hjärnskakningsdiagnoser.
Dr. Michael O'Brien, biträdande chef för Sports Häxningskliniken vid Boston Children's Hospital, sa att ungdomsutövare måste ta ansvar också. "Många problem med unga idrottare är att de inte känner igen det som ett problem eller de inte nödvändigtvis vill sakna lek och saknar det som ofta hamnar en kort karriär", sa han. "Vi måste förvänta oss mer av tonåriga idrottare. Om vi behandlar dem mer som barn kommer det inte att vara effektivt."
Eftersom denna studie presenterades vid ett medicinskt möte bör uppgifterna och slutsatserna betraktas som preliminära tills de publiceras i en peer-reviewed journal.
